Visar inlägg med etikett Timothy Zahn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Timothy Zahn. Visa alla inlägg

måndag 21 mars 2016

Bokrecension: Survivor's Quest (Legends)


Timothy Zahn levererar igen i och med denna mer eller mindre fristående roman. Som i Zahns övriga Star Wars-romaner så finns det givetvis röda trådar och återkopplingar mellan dem. I Surivor's Quest får vi veta mer om projektet Outbound Flight och dess kopplingar till Palpatine, klonen Joruus C'Baoth förlaga, jedin med nästan samma namn (men ett "u" kort), och Grand Admiral Thrawns art chiss. Romanen var Zahns första på DelRey sedan tidigare licensinnehavarna Bantam tappat Star Wars, och den utspelas 22 år efter A New Hope.

I centrum för händelserna står Luke Skywalker tillsammans med Mara Jade, vilka nu är äkta makar. De beger sig till planeten Nirauan i galaxens yttre territorier, då man har hittat resterna efter Outbound Flight, ett projekt som sattes igång för mer än femtio år sedan med upp drag att resa bortom galaxen. Outbound Flight hördes aldrig av mer, och ingen vet vilka hemligheter som döljer sig i det väldiga rymdskeppet.

Som vanligt är Zahns space opera ett slags rymdens Clive Cussler. Det är medryckande, spännande och lätt att ta till sig. Zahn har dessutom ett behagligt språk. Handlingen är det inget fel på och för den som läst Zahns övriga produktion, finns här en lång rad igenkänningfaktorer som återkommande biroller. När det gäller Star Warsromaner tillhör Zahns böcker det absoluta toppskiktet, varför denna bok varmt kan rekommenderas.

fredag 29 januari 2016

Bokrecension: The Hand of Thrawn Duology


Timothy Zahns duologi fick äran att avsluta Bantams utgivning av Star Wars-romaner då DelRey återtog licensen. Den inledande av dessa, Specter of the Past, berättar om den kaotiska tid vid slutet av inbördeskriget i galaxen. Imperiet, under ledning av Admiral Pellaeon, vill sluta fred med den Nya Republiken, men Moff Disra har en alldeles speciell bundsförvant och tänker inte lägga ned sina vapen. Kan det verkligen vara så att Grand Admiral Thrawn är tillbaka?

 Vi får i romanerna återse gamla karaktärer, både från filmerna och romanerna. En stor del av Timothy Zahns persongalleri från The Thrawn Trilogy figurerar innanför pärmarna, varav många är trevliga bekantskaper som man gärna återser igen. Zahn visar på stor talang för fartfylld space opera, med ett enkelt och rappt språk och en lagom dos intriger. Naturligtvis får vi följa Luke Skywalkers och Mara Jades fortsatta relation som i böckerna ställs på sin spets.

Om jag jämför dessa med Timothy Zahns tidigare Star Wars-trilogi, så skulle jag nog vilja påstå att den här är snäppet bättre. Det är en intressant och medryckande historia och den förutsätter egentligen inte att du har läst några andra Star Wars-romaner än The Thrawn Trilogy, även om en del saker och referenser kanske går förlorade. Zahns böcker står till stor del på egna ben.

Något att anmärka på är omslagen, som trots att de är mycket snygga inte förmedlar att hjältarna faktiskt blivit äldre sedan Return of the Jedi. De är porträtterade som om de nitton år som gått sedan A New Hope inte haft någon inverkan.

Han Solo, som klippt och skuren ur A New Hope, fast nitton år senare...
The Hand of Thrawn Duology är bland de bästa Star Wars-romanerna över huvudtaget, och det absolut starkaste Bantam gav ut. DelRey styrde sedan upp Expanded Universe och undvek mycket av de fånerier som Bantam ägnade sig åt. Men mer om detta en annan gång...

Betyg: Fyra spelgalningar

söndag 17 januari 2016

Heir to the Empire



När våra hjältar från filmerna återvände med buller och bång i och med Darh Horse's Dark Empire och den Bantamutgivna Heir to the Empire av Timothy Zahn, välkomnades de med öppna armar. Zahns böcker möttes av goda recensioner, ivriga fans och blev genast en bestseller.

Själv hade jag precis hunnit börja gymnasiet då jag fick hem pocketutgåvan och sträckläste den. Zahns språk var enkelt och mycket lättläst. Lite Clive Cussler, fast i rymden. Det gick nästan att höra John Williams episka musik i takt med att jag vände sidorna.

Romanen berättade om hur Imperiets styrkor samlats under en ny ledare - den osannolikt begåvade Grand Admiral Thrawn som den senaste tiden befunnit sig på uppdrag i de yttre territorierna av galaxen. Thrawn hade ett taktiskt sinne som var närmast oslagbart och han var dessutom i mångt och mycket en pragmatisk ledare som inte styrdes av impulser att omedelbart strypa sina undersåtar när de gjorde fel.

Naturligtvis leder hans ankomst till konfrontation med den Nya Republiken. Till sin hjälp har han en fallen jediklon - Joruus C'Baoth, och märkliga djur med en förmåga att avleda Kraften och lämna jedi-riddare kraftlösa. Dessutom gör Mara Jade sin debut här. Både Thrawn och Mara blev snabbt fanfavoriter och Mara kom att flitigt figurera i Expanded Universe där hon fick en alldeles speciell betydelse.




Handlingen var spännande, fartfylld och hade precis rätt dos av space opera för att fånga stämningen från filmerna. Några störande moment som exempelvis de smått töntiga namnen på klonerna och den krystade förklaringen till dessa kan därför förlåtas. Handlingen fortsatte sedan i Dark Force Rising och avslutande The Last Command.

Om du är Star Wars-fantast eller gillar space opera, är detta absolut något för dig.

The Thrawn Trilogy får fyra Spelgalningar i betyg.

Läs också:

Heir to the Empire - serieadaptionen från Dark Horse. Snyggt berättad, illustrerad och färglagd slår den nästan romanen på fingrarna.

Heir to the Empire Sourcebook - rollspelssupplement med mycket fakta också för icke-rollspelaren.

 

onsdag 30 december 2015

Star Wars: Dark Empire


Dark Empire
Marvel hade lagt ned sin långa utgivning av Star Wars-serier, och några år förflöt. Jag led av svår Star Wars-abstinens, men kunde till viss del råda bot på den med rollspelet från West End Games. Sedan upptäckte jag Dark Empire via Alvglans, men det blev till sist att beställa den från SF Bokhandeln. Jag fick de fyra första numren (av totalt sex) levererade samtidigt. Redan omslaget ni ser ovan, målat av Dave Dorman, var lockande snyggt. Och när jag öppnade serietidingen... Tom Veitchs och Kam Kennedys stilfullt målade akvareller i dovt mörka färger, teckningsstilen och berättandet tig andan av mig. I och med detta verk kom de båda upphovsmännen att lägga grunden för mycket av det som komma skulle. Ulic Qel-Droma, som kom att vara en av huvudpersonerna i Tales of the Jedi-serierna, nämndes här för första gången, liksom holocroner.

Meningen var egentligen att Dark Empire skulle utspelas innan Timothy Zahns Thrawn Trilogy, men då Zahn vägrade skriva in referenser till Dark Empire i sina böcker, flyttade man fram Dark Empire till ett år efter Timothy Zahns böcker. Några mindre korrigeringar i texten gjordes, men då det låg så nära publikation kunde inte några större ändringar göras.

Handlingen kretsar kring Palpatines pånyttfödelse i en klonad kropp. Personligen har jag aldrig haft något emot det, även om det delade EU-fansen i två läger. Det avhandlades även i andra Star Wars-baserade verk, som Timothy Zahns The Thrawn Duology, där han åter Mara Jade säga att hon inte var övertygad om att det verkligen var kejsaren som återvände. I och med Revenge of the Sith då Palpatine berättar för Anakin om Darth Plageius strävan efter evigt liv känns det dock inte så osannolikt att det skulle kunna vara en canon-historia i Star Wars-galaxen.

Dark Empire lät också Boba Fett återvända, något som fick stor betydelse för många andra romaner och serier.


I serien fick också Leia visa att hon skolats i Kraftens vägar av sin bror, något som sedan kom på skam under många kommande år i romanerna och serierna innan man återupptog den tråden långt senare. Jag uppskattade mycket Dark Empires tolkning av hur händelserna i Star Wars-galaxen utvecklats och håller den fortfarande kanske allra högst av allt publicerat material till Expanded Universe.

Slutligen, Dark Empire är ett mästerverk som väl förvaltar arvet efter originaltrilogin. Cam Kennedy och Tom Veitch har lyckats med konststycket att skapa en space opera som är lika medryckande och stämningsfylld som den bästa filmen i sagan, The Empire Strikes Back. Och det vill inte säga lite...

Betyg: 5 spelgalningar av 5 möjliga

Fotnot; Dark Empire kom också i en radiodramatisation som faktiskt är helt okej, samt en mycket matnyttig sourcebook från West End Games.