onsdag 30 december 2015

Star Wars: Dark Empire


Dark Empire
Marvel hade lagt ned sin långa utgivning av Star Wars-serier, och några år förflöt. Jag led av svår Star Wars-abstinens, men kunde till viss del råda bot på den med rollspelet från West End Games. Sedan upptäckte jag Dark Empire via Alvglans, men det blev till sist att beställa den från SF Bokhandeln. Jag fick de fyra första numren (av totalt sex) levererade samtidigt. Redan omslaget ni ser ovan, målat av Dave Dorman, var lockande snyggt. Och när jag öppnade serietidingen... Tom Veitchs och Kam Kennedys stilfullt målade akvareller i dovt mörka färger, teckningsstilen och berättandet tig andan av mig. I och med detta verk kom de båda upphovsmännen att lägga grunden för mycket av det som komma skulle. Ulic Qel-Droma, som kom att vara en av huvudpersonerna i Tales of the Jedi-serierna, nämndes här för första gången, liksom holocroner.

Meningen var egentligen att Dark Empire skulle utspelas innan Timothy Zahns Thrawn Trilogy, men då Zahn vägrade skriva in referenser till Dark Empire i sina böcker, flyttade man fram Dark Empire till ett år efter Timothy Zahns böcker. Några mindre korrigeringar i texten gjordes, men då det låg så nära publikation kunde inte några större ändringar göras.

Handlingen kretsar kring Palpatines pånyttfödelse i en klonad kropp. Personligen har jag aldrig haft något emot det, även om det delade EU-fansen i två läger. Det avhandlades även i andra Star Wars-baserade verk, som Timothy Zahns The Thrawn Duology, där han åter Mara Jade säga att hon inte var övertygad om att det verkligen var kejsaren som återvände. I och med Revenge of the Sith då Palpatine berättar för Anakin om Darth Plageius strävan efter evigt liv känns det dock inte så osannolikt att det skulle kunna vara en canon-historia i Star Wars-galaxen.

Dark Empire lät också Boba Fett återvända, något som fick stor betydelse för många andra romaner och serier.


I serien fick också Leia visa att hon skolats i Kraftens vägar av sin bror, något som sedan kom på skam under många kommande år i romanerna och serierna innan man återupptog den tråden långt senare. Jag uppskattade mycket Dark Empires tolkning av hur händelserna i Star Wars-galaxen utvecklats och håller den fortfarande kanske allra högst av allt publicerat material till Expanded Universe.

Slutligen, Dark Empire är ett mästerverk som väl förvaltar arvet efter originaltrilogin. Cam Kennedy och Tom Veitch har lyckats med konststycket att skapa en space opera som är lika medryckande och stämningsfylld som den bästa filmen i sagan, The Empire Strikes Back. Och det vill inte säga lite...

Betyg: 5 spelgalningar av 5 möjliga

Fotnot; Dark Empire kom också i en radiodramatisation som faktiskt är helt okej, samt en mycket matnyttig sourcebook från West End Games.


tisdag 29 december 2015

I skogen bakom skolan

Luke Skywalker stred för galaxens frihet varannan månad i serietidningen Stjärnornas Krig, på Domus drömde en liten kille om de senaste Star Warsfigurerna vid leksaksavdelningen, och i skogen bakom skolan - ja, det var där de avgörande slagen om galaxen utkämpades.



Hur det började
Det var jag, min yngre bror och en av mina vänner. Tillsammans kämpade vi oss fram genom snön på isplaneten Hoth under slaget mot Imperiet när det var vinter. På sommaren förvandlades skogen bakom skolan från Hoth till Endor. Skidstavar användes som ljussablar och många var de stavar som knäcktes i stridens hetta - trots att ingen ljussabel någonsin går av i filmen.

Tatooine fanns i den stora sandlådan, och de små trähusen i skogen nedanför dagis var egentligen X-vingar och Tie-fighters.

Det var en härlig tid.

Den korte Chewbacca
Min bror, som hade ett talfel och därför i stort sett inte kunde göra sig förstådd hos någon annan än mig och de allra närmsta vännerna, fick alltid vara Chewbacca eller en ewok, just därför att han inte kunde prata. Egentligen passade han bättre som ewok, eftersom han var så kort.

Själv ville jag alltid vara Luke Skywalker, sagans hjälte, men fick turas om med min kompis att ha den rollen.

Alla tre klädde vi ut oss för att bli så lika hjältarna ur Star Wars som möjligt. Från Glassbilen kunde man köpa Star Warsmasker, bara man köpte ett eller två paket Star Warsglass, antingen med mintsmak eller lakrits. Min mor undrade vid ett tillfälle varför jag hade strumporna utanpå byxorna: ”Du töjer ju ut dem”, sa hon.

Jag suckade, slog mig för pannan och utbrast: ”Men alltså, så har ju Luke Skywalker när han är på Tatooine!”

Trickfilmning och lådrobotar
Leken blev mer och mer avancerad, och snart låtsades vi spela in våra egna Star Wars-filmer med hjälp av filmkameror tillverkade av toalettpappersrullar och små kartonger. Hemma hos oss hade vi miniatyrstudion, där vi spelade in alla tricks. Modellerna byggde vi i lego, papper och kartong. Ömsom använde vi oss av legofigurer för att få skalan att stämma, ömsom av riktiga Star Wars-figurer.

Hos min kompis hade vi livestudion, och vid ett tillfälle släpade vi hem ett tjugotal stora kartonger från det lokala snabbköpet Servus till honom. Där omvandlades de raskt till robotar ur Star Wars-filmerna, till hans föräldrars stora förtvivlan (ungefär som då jag och en annan kompis bar hem tjugo, trettio liter sand in till hans pojkrum för att kunna leka med små plastsoldater i ökenmiljö). Lyckligtvis skonades mina föräldrar från liknande kreativa utbrott. Hemma hos oss var ju miniatyrstudion.
Det var bara så det var.



1988 - Räddningens år
Att leka på skolgården gick väl an i mörkret, men snart var det inte längre legitimt att visa sig ute mitt på ljusa dagen eftersom man var för stor. De andra i klassen förstod helt enkelt inte att det inte bara var barnsligt befriande utan också kollosalt kul och spännande. Därför, och inte på grund av en minskad lust att leka, upphörde Star Warsleken, åtminstone utomhus.

Hoppet stod till lego och actionfigurer.

Då, som en blixt från klar himmel, fick jag rollspelet i julklapp av mina föräldrar. Känslan går inte att beskriva, det var som när jag öppnade min första Star Wars-figur Weequay, som när jag fick välja min andra figur själv, ja - som alla de gånger då jag fyllde år och bubblande, sprudlande och sjudande inombords öppnade ett paket och fick syn på Triologgan. Det var magiskt.

Stjärnornas Krig rollspelet, blev räddningen när klasskamraternas grupptryck blev för stort. Plötsligt kunde jag lämna planeten jorden för en galax så fjärran, utan att göra annat än att sitta vid köksbordet.



Ljussabeldueller
I och med Stjärnornas Krig rollspelet blev jag på allvar biten av rollspel. Jag hade visserligen både Mutant och Drakar och Demoner sedan tidigare, och jag hade spelat hundratals timmar. Men med Stjärnornas Krig så insåg jag att jag var fast för livet.

Ett fasligt samlande inleddes.

Om höstarna plockade jag hjortron av brinnande livet, för att förtjäna mina rollspelsböcker på Star Warstemat i mitt anletes svett. Samtidigt gjorde jag mig ökänd i halva Gällivare, jag trampade runt i stan på cykel och bytte till mig Star Warsfigurer av alla som ville bli av med dem, trots att alla utom jag tydligen fattat att Star Wars var ute. Jag lät mig dock inte förskräckas, jag visste redan att jag var en tönt, jag var redan mobbad i skolan, så hur mycket värre kunde det egentligen bli?

Snart räckte inte Leksakshörnan uppe i Malmberget till längre. Postorder blev ett måste och jag beställde för brinnande livet så fort jag hade lite pengar på fickan. Vi beställde hela rollspelsgänget, och jagade alltid efter rabattgränserna hos Hobbyspel. Spel & Sånt hade dock inga rabatter, men rätt hyfsade priser, och jag tror att det var där jag hittade mitt Lightsaber Dueling Pack, två böcker, eller snarare häften, avsedda för att gestalta en duell mellan Luke Skywalker och Darth Vader. Om du aldrig har spelat Lightsaber Dueling Pack kan du tänka dig en spelbok, fast du har långt fler alternativ varje gång och din manöver matchas mot motståndarens innan du får se slutresultatet av ditt senaste hugg i form av en bild på din motståndares nuvarande position/posé.

Det var otroligt kul, och jag spelade det så mycket att jag snart nästan kunde spelet utantill. Från att i förstaklass ha stridit med ficklampor (som fick symbolisera ljussablar) inomhus, till skidstavar utomhus hade vi nu avancerat till pappersstrider vid köksbordet.

Åren går
Åren gick, och tiden på skolgården blev allt mer avlägsen. Rollspelen tog allt mer tid, och snart släpptes också nya serier på Star Warstemat efter att Marvel förlorat licensen. Jag minns det tydligt än idag hur jag läste det sista numret av Månadens äventyr: Stjärnornas Krig med en klump i halsen. Men jag minns också den kittlande känslan som sjöd i mitt blod, ja - i hela min kropp, då jag några år in på nittiotalet öppnade ett paket jag beställt från SF-bokhandeln med Dark Empire. Eller då Star Wars-serietidningen kom tillbaka i Sverige. När jag fick höra talas om det cyklade jag runt hela Gällivare och Malmberget innan jag hittade ett exemplar i en butik.

Det kom andra böcker som spann vidare på filmerna, serietidningar, slutligen nya filmer och snart också en tv-serie. Samlandet fortsatte genom åren, och det verkar inte som om det finns något stopp.

Till sist
Ja, jag måste ändå erkänna att jag saknar tiden i skogen bakom skolan. Då jag kunde försvinna in i en helt annan värld utan någon tanke på verkligheten omkring mig, då trickfilmningsstudion på Tallbacka arbetade för högtryck för att hinna klart innan sovdags och då snön föll tät över isplaneten Hoth under ett av Rebellalliansens många slag mot Imperiet.

Jag saknar till delar förmågan att leka, utom då jag leker med min dotter, men istället för lek vänder jag mig till rollspelen, brädspelen och figurspelen.

Jag kan dock fortfarande känna samma berusning som då jag var liten när jag öppnar en booster med Star Wars-figurer till samlarfigurspelet, när det kommer en våg med nya skepp till Star Wars X-Wing och bli sådär barnsligt förtjust över att få hem det senaste numret av Shattered Empire, som jag blev då jag öppnade mina små gröna och röda pappersförpackningar med samlarbilder eller mina julklappar och födelsedagspresenter på 80-talet, och upptäckte att där dolde sig en ny Star Warsfigur. Och känslan av att få se en ny Star Warsfilm på bio? Obetalbart.

Den förmågan har jag kvar.

Men alla de andra?

Saknad.

måndag 28 december 2015

Star Wars: Shattered Empire

När Disney och Lucasfilm meddelade att de beslutat sig för att radera trettio års Star Wars-historia, den del som kallas Expanded Universe, visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Jag var besviken över att de böcker och serier som jag investerat både tid och pengar i under hela tiden inte längre var canon. De trycks fortfarande upp och ges ut, men nu med etiketten "Legends", eftersom de aldrig har hänt i den där galaxen så långt borta. Tydligen vill ändå man inte gå miste om försäljningsintäkterna från dessa romaner och serier, så de försöker både äta kakan och ha den kvar.

När Star Trek rebootades kändes det ändå helt okej, eftersom det redan genom tv-serierna och de gamla filmerna finns koncept med tidsresor och alternativa universa. Men det här var något annat.

Dark Horse, som tidigare gett ut Star Wars-serierna, förlorade licensen till Marvel som också såg till att spinna vidare på den nya, obefintliga canon. Det är nämligen ett oskrivet blad. Shattered Empire är en av dessa många titlar, och den är tillsammans med Chuck Wendigs böcker menade att bygga vidare på historian från Return of the Jedi och mot The Force Awakens. Och det är snyggt gjort.

Shattered Empire är en serie i fyra delar, vilka också kommer i en samlingsvolym, och de är skrivna av Greg Rucka samt tecknade av Marc Checchetto. Illustrationerna är mycket snygga, och handlingen är helt okej men känns kanske inte helt som en enda historia utan mer som en samling händelser där huvudpersonerna Shara Bey och Kes Dameron är med om olika skeenden efter slaget vid Endor. De får träffa på huvudpersonerna från filmen, och vissa händelser väcker lite frågetecken om kommande skeenden - saker jag trodde filmen (The Force Awakens) skulle förklara, men som kanske istället förklaras eller vidareutvecklas i kommande serier eller böcker.

Jag vill inte gå in på själva handlingen då jag själv föredrar en spoilerfri miljö, men jag gillade Shattered Empire. Den var ett nöje att läsa, även om det då och då känns som att "det här går ju inte", då jag läst de gamla böckerna och serierna. Men utifrån det nya oskrivna bladet, är det ett gott hantverk, om än inte den starkaste titeln Marvel kommit upp med på temat (mer om detta i ett senare inlägg). Klart värt ett inköp i alla fall, och är Star Wars en ny bekantskap för dig är det här en lika god inkörsport till den nya canon utöver filmerna som någon.

Betyg: 4 Spelgalningar av 5 möjliga

Till sist, MTFBWY och god fortsättning!

Spelgalningarna öppnar Pokémon-boosters