Spelrecension: State of Wonder

State of Wonder är ett kortspel där du precis som i Magic the Gathering ska spela dina kort rätt för att slå ut din motståndare. Du har resurser som du får spela kort för, ungefär som Mana, och korten är värda olika antal poäng. Den stora skillnaden mot Magic är att State of Wonder inte innehåller någon slump. Du har alla dina kort på handen och drar inte ur någon lek. Du vet på förhand vilka kort du har och vilka motståndaren har. När du sedan betalar för att spela ut ett kort, spelar du kortet face down på bordet och vänder inte upp kortet förrän omgången efteråt. På så sätt kan motståndaren inte vara säker på vilket kort du spelat, även om det går att gissa utifrån hur många poäng kortet kostade att spela. Däremot har du möjligheten att betala mer poäng för att spela ett kort än kortet är värt, för att på så sätt göra motspelaren osäker.

Det finns i dagsläget tre olika fraktioner att spela, och de har alla sina styrkor och svagheter. Dessa är The Cult of Voices, The Ivory Syndicate och The Iron Legion. Det finns kortfattade världsbeskrivningar på hemsidan, men det är inget som behövs för att spela.

För att vinna har du några olika möjligheter, antingen kan du satsa på ekonomi eller krigsmakt/strid. För att vinna den ekonomiska segern, behöver man dock vara ganska snabb, ju längre spelet pågår (de gånger jag spelat det) desto mer växer militärmakten.

Artworken och layouten känns genomarbetad och snygg, och regelboken (digital, hämtas från hemsidan) är föredömligt kort (10 sidor). State of Wonder är ett spel med tydliga Magic-influenser, men som ändå lyckas stå på egna ben. Och förutom när man avgör vem som börjar, innehåller spelet inga som helst slumpmoment. Det är både plus och minus. För en skicklig spelare är det naturligtvis enbart en fördel, men för den som inte har samma taktiska tänk är det svårare att jämna ut oddsen utan ett slumpmoment. På det sättet blir jämförelsen med Schack som jag ofta hört (felaktigt i mina ögon) användas för att beskriva Magic med genast mer rättvisande för State of Wonder. Du har precis som i Schack hela förutsättningen klar för dig: dina resurser, din motståndares resurser och ditt eget intellekt.

På det stora hela är State of Wonder ett medryckande och intressant spel, som går hyfsat fort att spela. Det är genomtänkt och spelskaparen Emelie van Rodin imponerar stort i och med att detta är henens första kommersiellt släppta spel. Det bådar mycket gott för framtiden.

Betyg: 4 av 5 spelgalningar

Not: Spelet släpps till försäljning 27 juli, och föregicks av en framgångsrik Kickstarter under februarimånad.

Spelrecension: Star Wars Destiny

Star Wars Destiny är ett samlarkort/tärningsspel, som på ett mycket bra sätt fångar mycket av det som är Star Wars. Till skillnad mot tillverkaren Fantasy Flight Games förra kortspel baserat på Star Wars universa (Star Wars the Card Game), fungerar det här också som samlarfenomen. Du köper nämligen boosters där du ine vet innehållet (fem kort och en tärning), precis som framgångsreceptet för Magic the Gathering.

Jag tror att Destiny också spelmekaniskt är bättre än sin föregångare, även om de tillhör lite olika kategorier. Tärningsspel har blivit oerhört populära på senare tid, med samlartärningsspelet DiceMasters som marknadens bjässe. DiceMasters får dock grafiskt stå tillbaka för Destiny, som är så mycket snyggare på alla vis. Också spelmässigt slår Destiny WizKids spel på fingrarna, i och med at det känns betydligt enklare att komma in i och har ett smidigare spelsystem.

Hur fungerar det då? Spelarna har varsin kortlek med 30 kort vardera (20 kort i startlekarna Kylo Ren och Rey) och ska besegra varandras karaktärer. För att kunna spela ut vissa kort behövs resurser, motsvarande mana i Magic eller energier i Pokémon, och dessa får du både mellan omgångarna och ibland genom att tärningarna ger dig en eller flera resurser under din tur. Förutom karaktärskorten finns också support, upgrades och events. Events påverkar spelet en gång och försvinner sedan till skräphögen. Dessa kort kan t ex ta bort din motspelares hits när denne attackerar dina karaktärer. Supports och addons spelas ut på karaktärerna, som var och en får ha tre kort kopplade till sig. Dessa kan vara personer/skepp som hjälper din karaktär (lite som followers i Talisman) och vapen/utrustning som kan ge extra tärningar till dina attacker. En extra finess är också att karaktärerna kan öka sitt försvar genom att få sköldar från tärningarna (eller korten). Då tas skadan som din motsåndare delar ut i första hand upp av dessa. För att vinna krävs då att du antingen besegrar dina motsåndare, eller också att din motståndare får helt slut på kort.

Även om Destiny är ett fartfyllt och spännande spel har det en del nackdelar. Den största är upplägget med boosters, men å andra sidan är det spännande att öppna och jaga efter sällsynta kort. Problemet, som jag ser det, är främst att vissa kort/tärningar som är sällsynta är mycket bra och därmed kan avgöra en omgång. Skicklighet kan i viss mån uppväga detta, och bara för att man har bra kort behöver man inte ha tur med tärningarna. Men ändå, det lämnar lite övrigt att önska om det är plånboken som bestämmer vem som kan bygga bäst lek.

Frånsett detta är Destiny ett både roande och underhållande spel som du definitivt borde titta närmre på.

Betyg: Fyra Spelgalningar

Spelgalningarna tar sig en titt på Munchkin

Steve Jackson Games visste nog inte hur bra det skulle gå när de släppte den första grundlådan Munchkin. Ett kortspel där du ska plundra, förråda och slåss mot slemma monster. Men nu så här ett tiotal grundboxar på varierande teman senare visade sig det humoristiska spelet vara en hejdundrande hit. Eftersom vi får en hel del frågor om spelet tänkte vi försöka reda ut begreppen lite.

Vilken box ska jag starta med?
Det är egentligen en smaksak, och i grund och botten är det dina preferenser som avgör. Gillar du fantasy passar både Munchkin och Munchkin: Pathfinder. Där Munchkin är mer allmänt hållet är Pathfindervarianten nischad mot rollspelet med samma namn. Det finns sedan teman som t.ex. western, superhjältar, sf, steampunk, efter katastrofen, agenter, vampyrer och pirater. Humorn som genomsyrar spelen fungerar i regel bäst om det är en genre du är inläst på då många skämt förutsätter någon form av kunskap om genren.

Sedan finns det deluxevarianter på några av startlådorna där det ingår figurer för att markera din spelfigurs level på den scoreboard/levelcounter som också medföljer. Om du vill skaffa deluxeutgåvan eller grundlådan är upp till dig. Det blir lite mer visuellt med deluxevarianten, men å andra sidan finns inte alla startlådor i deluxeutgåva.

Är alla grundboxar kompatibla med varandra?Ja. Bra att veta är att baksidan på korten ser olika ut till olika teman, men det har ingen spelteknisk inverkan.

Vilka expansioner ska jag skaffa?Du behöver inte några expansioner från början, om du inte vill. Grundspelet räcker gott. När du spelat Munchkin några gånger kan det dock vara trevligt med fler kort för variationens och humorns skull. Eller om du vill skaffa expansionerna från början för att utöka kortbiblioteket på en gång. Till grundspelet Munchkin finns det flest expansioner, men till de allra nyaste som Munchkin: Steampunk har det ännu inte hunnit komma några.

Är det svårt att lära sig?Nej, det är inte speciellt mycket regler och är ganska låg tröskel för nya spelare.

Hur går det till?Du spelar en figur ska ska levla från level ett till tio. På din hand har du ett antal kort, vilka finns i två typer: rumskort och skattkort. Varje gång det är din tur drar du ett rumskort, och är det en fiende eller en förbannelse träder kortet genast i kraft. Annars får du ta upp det på hand. För att besegra ett monster måste du upp i samma level som detta. Du kan ligga flera levels under monstret och ändå besegra det, med hjälp av utrustningskort och - om de känner för det - med hjälp av dina vänner. Om du besegrat monstret träder en effekt i preciserad på monsterkorter i kraft, och beroende på hur farligt monstret var stiger du en level eller två och drar samtidigt ett antal skattkort.

Det är dock du som ska vinna och inte dina vänner, så med hjälp av kort du har på handen kan du sedan förstöra för dina med- eller snarare motspelare när de minst väntar det.

SlutligenMunchkin är ett underhållande och mycket roligt spel, som bjuder på många skratt och knasigheter. Det fungerar i regel bäst i lite mindre sällskap på tre - fem spelare.

Daniels betyg på Muchkin (grundspelet): fyra spelgalningar av fem möjliga.

Julias betyg på Muchkin (grundspelet): fyra spelgalningar av fem möjliga.

Andra varianter av Munchkin:Munchkin Quest - brädspelsvariant
Munchkin: Loot Letter - en variant på det populära spelet Love Letter.
Munchkin Panic - en variant på Castle Panic.
Muchkin Gloom - Munchkin goes Gloom. Kompatibelt med alla Glooom-expansioner.